Strax före nio på kvällen måndagen den 4 maj 1998 ägde ett mord rum i Vatikanen för första gången på 150 år. Schweizergardets nyutnämnde befälhavare och hans fru påträffades döda tillsammans med en 23-årig sergeant. Alla tre hade dödats av skott från en pistol som påträffades under sergeantens kropp. En omskakad presstalesman sade till pressen att den första rekonstruktionen gav för handen att det var den 23-årige Cedric Tornay som dödat sin nye befälhavare den 43-årige Alois Estermann och hans 49-åriga fru Gladys och sedan skjutit sig själv. Mordet sades vara ett vansinnesdåd. Men flera frågor var olösta och fallet överlämnades till Vatikanens utredningsdomare professor Nicola Picardi, som under månaderna som gått lyssnat till 38 vittnesmål och samlat in en omfattande vetenskaplig dokumentation. Utredningsdomarens slutsats bekräftade vad som sades redan i maj: det var Cedric Tornay som dödade Alois Estermann och hans venezuelanska fru Gladys Meza Romero med sin tjänstepistol. 5 februari beslöt Vatikanens andre och högste domare advokat Gianluigi Marrone att acceptera denna slutsats och lägga fallet till handlingarna.
De frågetecken som gjorde att man ville ha en grundligare utredning var mindre och rent praktiska detaljer, som varför Cedric Tornay fallit framåt över pistolen när han sköt sig själv trots pistolens rekyl. Alla sådana oklarheter har nu förklarats. Det som fortfarande är oklart är motivet. Varför dödade den 23-årige sergeant Tornay sin nye befälhavare?
Omedelbart efter dådet talade Vatikanens presstalesman om en "raptus", alltså ett slags vansinnesanfall. Efter åtta månders utredning finns det inte mycket att tillägga. Cedric Tornay kunde vara vänlig och väluppfostrad men hade samtidigt länge utmärkt sig för ett egendomligt och självsvåldigt uppträdande. Man har upptäckt att han dessutom hade en cysta i hjärnan och att han rökte cannabis. Bägge dessa detaljer kan ha bidragit till ett anfall av förvirring men det är långt ifrån nödvändigt. Mer än så lär man aldrig få veta om vad som egentligen rörde sig i huvudet på den unge sergeanten när han så oväntat tog sitt eget och två andra människors liv.
Sergeant Tornays mor sade i söndags till den italienska dagstidningen Messagero att hon inte tror på Vatikanens version utan tror att den döljer en hemlig intrig. Hon säger att hon i ett bankfack har bevis för detta. Vatikanen har inte kommenterat hennes uttalanden.
Däremot säger Schweiz katolska biskopar är att de är glada "för det ljus som har kastats" över morden i Vatikanen. De schwiziska biskoparnas talesman Nicolas Betticher säger att biskoparna hoppas "att man nu kan komma över denna smärtsamma händelse och tänka på framtiden för de 150 schweiziska påvegardister som troget fortsätter sitt uppdrag i påvens tjänst." Talesmannen påpekar att biskoparna i Schweiz inte har för vana att kommentera vad som händer i Vatikanen, men att dessa dramatiska händelser har rört tre schweiziska medborgare. Därför sade biskoparna redan i maj i fjol att de hoppades att händelserna skulle redas ut. Med tanke på hur invecklad situationen var tycker biskoparnas talesman inte heller att utredningen hållit på särskilt länge.
Den nuvarande befälhavaren för schweizergardet heter Pius Segmüller. Han verkar nu för att göra grdisterna mer professionella. Deras utbildning skall bli bättre och strängare för att göra gardisterna mer trovärdiga. I sitt arbete på att modernisera schweizergardet samarbetar Segmüller med Schweiz försvarsdepartement och flera schweiziska poliskårer.
I Schweiz är man stolt över sitt påvegarde. Det ses som ett viktigt visitkort för Schweiz i världen. I samband med mordet på Estermann var det många före detta gardister som berättade för schweizisk tv hur stor upplevelse det varit att vara med några år i påvens garde.
Vatikanradions skandinaviska program/OB/1999-02-08