Katolska bedömare i Israel hoppas att landets nye premiärminister Ariel Sharon fortsätter fredsprocessen efter valsegern 6 februari. De har också en del tips om hur fredsprocessen kan ta några steg framåt.
Kristna bedömare betonar att Israels araber blivit synliga genom sitt låga valdeltagande. Bara 60 procent röstade i valet 6 februari. Det var det lägsta valdeltagandet någonsin i Israels historia. Normalt ligger deltagandet över 70 procent. Minst av allt röstade de israeliska araberna: mindre än 20 procent. Pater Elias Chacour på Mar Elias-kollegiet i byn Iblin, säger till CNS: "För en gångs skull har araberna här sagt att de inte låter sig ignoreras. De sänder budskapet att de har fått nog av tomma löften om att överbrygga klyftor och om större jämlikhet."
Nyhetsbyrån Fides, som är knuten till Vatikanens missionsavdelning, har talat med franciskanen pater David Jaeger, som är en av de främsta katolska Mellanösternexperterna. Jaeger är själv israel och är knuten till franciskanernas Custodia, den organisation som ansvarar för många av de bibliska platserna i Israel, Palestina och Jordanien, det område som den kristna traditionen kallar "Heliga landet." Jaeger spelade en viktig roll under författandet av samarbetsavtalet mellan Israel och Heliga stolen.
"Israelerna röstade inte mot Baraks eller Rabins fredspolitik. De röstade mot Baraks misslyckade ledarskap och hans kommunikationsproblem," menar pater Jaeger. "Sharon vet att de flesta israeler vill ha en fred enligt principerna från Oslo och Taba. En regering som överger dessa principer förlorar folkets stöd."
Pater Majdi al-Siryani på det latinska patriarkatet i Jerusalem säger till den amerikanska katolska nyhetsbyrån CNS att både Barak och Sharon är gamla soldater, men att Sharon har större politisk erfarenhet. "Jag tror inte vi kommer att lida mer än vad vi gör nu. Vi lider redan mycket. Men nu kommer världssamfundet åtminstone att ha att göra med någon som de känner bättre." Barak anklagades för att inte ge klara signaler om vart han var på väg i förhandlingarna. "Barak kom direkt från militären. Kanske Sharon kommer att förstå spelets regler."
Pater Jaeger har bestämda åsikter om hur fredsförhandlingarna skall kunna uppnå resultat. För det första måste man bredda fredsförhandlingarna så att de omfattar också grannländerna Syrien, Libanon och Jordanien. "Multilaterala förhandlingar är svårare och mer mödosamma, men de ger säkrare resultat", säger han.
För det andra måste fredsförhandlingarna bygga på internationell rätt: "De bindande resolutionerna från FN.s säkerhetsråd och fjärde Génèvekonventionen från 1949 som värnar om civilbefolkningen under krig och ockupation."
Den viktigaste frågan, menar pater Jaeger, är den som handlar om Jerusalem. "I 20 år har påven sagt att Jerusalem är nyckeln till freden. Den senaste tidens händelser visar att han hade rätt". Efter Jerusalemfrågan kommer de problem som rör israeliska bosättare och palestinska flyktingar. "Enligt internationell rätt är det olagligt att kolonisera ockuperade områden. Men här finns redan 250.000 israeliska nybyggare. Israels regering menar att det inte går att hämta hem dem allihop. Därför föreslår de att man utväxlar territorier. Det låter som en möjlig lösning."
Beträffande flyktingarna är Jaeger inte övertygad om att de måste återvända till Israel. "Förhandlingarna förutsätter en stor internationell ansträngning för att ge flyktingarna hem och gottgörelse. Man vill ge dem en värdig levnadsstandard utan att till varje pris låta dem återvända till Israel. En del kommer att stanna i den nya palestinska staten, andra kommer att flytta till andra arabländer."
Tiden är också viktig. "Sedan maj 1996 har de verkliga förhandlingarna varit få och med långa mellanrum. För att nå fram till en överenskommelse måste man förhandla hela tiden. Delegationerna måste har tillräcklig auktoritet för att fatta definitiva beslut."
Det skulle inte heller skada med nya medlare. "Efter Camp David gav Clinton skulden för misslyckandet åt palestinierna. Det gjorde att palestinierna inte längre litar på fredsförhandlingarna. En medlare måste ha större självdisciplin. Han får inte välja sida." Hittills har Europa lyst med sin frånvaro: I utrikespolitiken försvagas EU av att det är svårt för alla medlemsstater att komma överens." Men pater Jaeger antyder att de största svårigheterna kan ligga hos israelerna och palestininerna själva. "Israelerna måste erkänna det andra folkets rättigheter och inte tro att de gör några `eftergifter'. Idag är de bägge folken inte beredda att acceptera freden," säger han.
Till sist hoppas pater Jaeger på en lösning på det provocerande moskébygget framför den kristna Bebådelsekyrkan i Jesu hemstad Nasaret, som ligger i Israel. Moskén byggs av islamiska integralister trots protester inte bara från kristna utan också från många muslimer, inklusive den palestinske ledaren Yassir Arafat. Men Baraks regering valde att gå mot ett domstolsbeslut och tillåta det omstridda moskébygget. "När Sharon var utrikesminister i Netanyahus regering lovade han Vatikanen att hedja moskébygget i Nasaret," påpekar pater Jaeger. "I kyrkliga kretsar hoppas man nu att Sharon håller sitt löfte och annullerar Barakregeringens beslut att bygga en moské framför Bebådelsekyrkan i Nasaret."
Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB
8. februar 2001